Efter begravningen i fredags har det varit tungt.

Men nu har det mesta lagt sig och livet måste gå vidare.

Rippe och jag skrittar på, helst två gånger om dagen. Men det beror på hur det ser ut på ridhusbokningen. Vi vågar nämligen inte vara någon annanstans än där inne, inga onödiga risker. Så på morgonen kommer vi in där iaf. Sen får han gå ut i hagen fram till lunch. Han springer gärna in till hagen av sig själv, dvs han är glad att få vara i den igen.

Är han glad är jag glad.