Rippen är fortfarande lite halt på böjt spår. Han visar ingenting på rakt spår, så det hela går ju verkligen åt rätt håll. Känns betydligt lättare nu i mitt hjärta. Hela mitt liv går ju i spillror när jag inte kan rida. Men vi tar det lugnt veckan ut, så får vi se hur han mår på måndag. Eller hur han mår, det ska väl mycket till innan hans glädje försvinner ur hans lilla kropp. Igår körde han iväg ett bocksprång när jag ledde honom en runda. Idag körde han ett par tjuvrusningar och takta och höll på... Energin räcker och blir över iaf! Livsglädje kanske det kallas också.