Idag blev det ridning med tanken inne på att Rippe skulle gå i låg form med en touch av övergångar. Något som helt perfekt! I galoppen bar han sig själv till största delen också. Alltså ingen dragkamp idag, inte heller något race i 300km/h...

Det som verkligen inte sitter är övergången ner till halt vare sig vi rider i skritt trav eller galopp. Han gapar och stretar emot till sitt försvar. kort han accepterar inte bettet i det läget.

Var in nu en sväng på aftonbladet för lite lunch läsning, och nästan längst ner så hittar jag detta:

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article6525915.ab

Jag tycker det är riktigt obehagligt när hästar går igenom isen. Tänk va de ska frysa efter åt, och vara trötta efter att försöka ta sig upp på land igen...

Denna är dock betydligt värre än den övre.

http://www.hestafrettir.se/nyheter/1672/

Tänk skräcken över att se sin häst inte vilja jobba mer för att ta sig upp. Att se den ställa in sig på att dö där och nu.

Obehagligt.

Att få fram en låg form, lugnt tempo är lite av ett projekt. Men idag kom vi iaf en bit på väg i skritt och trav. Men av någon andledning går det fortare i traven då vi rider i vänster varv än i höger... Konstigt tycker jag. Känns lite som om det beror på mig. Rider jag i en högre takt? Eller vad ligger det i?

Galoppen är dock en historia som inte är så lätt att förstå. Jag kan verkligen inte hålla ett lugnt tempo med lätta händer, utan ska jag ha det tempot har jag 600kg häst i handen!

Jag tog fram 3st travbommar och de två sista gångerna jag red över dem i trav så gick han rätt låg och lugnt, så då lät jag han vara där (red över dem cirka 10ggr). Blandade inte in några galoppbommar idag då han va uppe i varv så det räckte.