Tog och red lite i ridhuset idag, ville jobba med att få galoppfattningarna att sitta. Som det är ju har jag varit lite för snäll och accepterat ett par (flera...) travsteg när vi ska från skritt till galopp. I trav till galopp blir det några långa snabba travsteg innan han ramlar in i galopp. Blä och fy! Inte gick det bättre idag heller. När jag ska trycka till med skänkeln är det precis som han surar ihop och stannar av istället. Imorgon tar vi en tur i skogen, hur kallt det än är!

Jag förvånas varje vecka över hur folk rider an ett hinder, om det så är på träning eller på en framhoppning...

De flesta börjar galoppera vid hindret de skall hoppa, därmed galopperas det i ett helt varv innan. Varför galoppera ett helt varv innan man ska hoppa? Vad får man ut av det?

Jag brukar tidigast börja galoppera ett halvt varv innan hindret. Det är precis lagomt att hinna få till en bra galopp, hinns det inte med tycker jag att det är betydligt bättre att lägga en volt. När Rippe sedan fattar en korrekt arbetsgalopp, kommer vi kunna börja senare. Men nu tar det ett par galoppsprång innan vi har bakbenen under magen i ett normalt tempo.

Citat: "Dessutom fick jag ett lugn i min framhoppning, tack vare ett par saker som Sylve påtalade på kick-offen i januari och det är att man måste inte ha ett halvt varv på sig i galopp för att kunna hoppa ett hinder på en kaotisk framhoppning. För hästen räcker det med ett par galoppsprång för att kunna ta sig över hindret. Så det anammade jag idag och kände att vi trots allt fick en helt ok framridning/framhoppning."

Nu när Sylve har sagt det, så kanske fler lyssnar...

Citatet från: http://www.hippson.se/blogs/Musikal_Viktoria/index.htm